Osteopati och ryggskott
Väldigt många drabbas nångång av en akut isättande smärta i nedre delen av ryggen. En rörelse som att t.e.x knyta skorna, vilket du utan några helst besvär vanligtvis klarar av att göra, ger plötsligt upphov till akut ryggsmärta dvs ett sk ryggskott. Din upplevelse är att detta ryggskott kom högst oväntat och oturligt. Jag vill genom detta inlägg föra ett osteopatiskt resonemang gällande detta ryggskott och kanske kom det inte så oväntat och förargligt som det först verkade?
Ditt första riktiga trauma i livet sker vid din egen förlossning, din entre som människa till denna värld. Du ska passera en relativt trång kanal och utsätts för vad man faktiskt kan kalla vridvåld med mycket kompression. Vi blir tillknycklade och eftersom vi är väldigt elastiska och formbara skapas visuella asymmetrier. Vi är samtidigt väldigt adaptiva så livet fortgår oftast utan några större besvär trots denna relativt tuffa start i livet.
Samma lilla människa som ev. hade en tuff välkomstfärd till världen bryter sedan benet vid 4 års ålder. I samband med frakturen ser kroppen till att skydda det skadade benet via en omedveten aktivering av ett stort antal muskler som ser till att skydda benet från ytterligare skada. Benfrakturen läker sedan fint men vi har eventuellt skapat ett mindre muskulärt ”ärr” då en kedja av muskler massivt aktiverats och minns detta via att behålla en viss ökad muskelspänning. Vi kanske även kommer ifrån denna fraktur med ett litet kortare ben då frakturen skedde under en tillväxtfas, det blev dvs ett avbrott i denna fas. Men som den lilla vitala anpassningsbara organism vi är så fortsätter livet utan besvär.
Vi hoppas till 20 års ålder och samma människa drabbas av en ångestproblematik. Livet känns plötsligt svårt och besvärligt och samtidigt som upplevelsen av själva livet sänks så höjs spänningar i axlar och halsmuskulatur. En andning som tidigare skett per automatik känns plötsligt forcerad och svår. Andningen vi utför i en ostressad tillvaro, bukandning med rejäl rörelse, har ersatts av en forcerad andning med assistans av de såkallade assecoriska andningsmusklerna ( muskler vid ffa använder då vi är i behov av en snabb andning, den kopplas på framförallt då vi är utsatta för akut såväl som kronisk stress). Kanske börjar vi för första gången i livet uppleva en stel och värkande bröstrygg pga av ångestproblematiken som direkt avspeglas sig som ett fysiskt symtom i ryggen? Kanske har den numera aningens mer stela bröstryggen skapat ett ökat rörelsebehov längre ner i ryggen, vår ländrygg, med en ökad muskelspänning som dock fortfarande inte vållar några större bekymmer.
Vi hoppar till 40 års ålder och samma människa har skaffat familj, hus och har en anställning som är krävande. Sömnen blir lidande och fysisk aktivitet mer frånvarande. Vår design med otaliga muskler och leder används inte längre så som designen är tänkt, för rörelse, utan blir en mer passiv struktur. Muskulära ”ärr” från tidigare episoder i livet då vi adapterade och ändamålsenligt gjorde det bästa av saken på ett omedvetet plan börjar ge sig tillkänna. En morgon är du sen till jobbet och ungarna skriker. Du böjer dig i hast för att knyta skorna och plötsligt får du en skarp smärta i ländryggen. Dina numera korta ländryggsmuskler tror i denna situation att dem är utsatta för en väldig översträckning och reagerar instinktivt med att dra ihop sig. Kom detta högst oväntat och förargligt?
Hälsning Erik